Gargamel: 2008

Vad har de ställt till med nu? När jag såg deras lilla presentation på SVT 24; "2 år innan vi är tillbaka i regeringssamarbete" gick det plötsligt upp för mig hur världsfrånvända och gnälliga miljöpartiet är.

Själv är jag både vän av en ren natur och människans rätt att få vistas i en ren miljö, (sätt bara inte för många av oss på samma ställe, det gillar inte jag). Det är skämt och sido egentligen inget fel på oss människors sätt att vara, det finns bara alldeles för många av oss på jorden. Då blir det till slut nedskräpat i naturen. Det vore för övrigt förmodligen precis lika jobbigt med för många myror, råttor, måsar eller kackerlackor på samma ställe!

Vi kommer därför inte kunna samsas promblemfritt med andra arter när vi är så här många. Somliga växter och djur måste få vara i fred om de skall överleva - vilket blir allt tuffare, ibland helt omöjligt i vår tid.

Hippiesarna i miljöpartiet tror dock att det är genom att gnälla på våra styrande politiker, EU och på näringslivet som de löser problemet. De tror att avslutade samarbeten och chockhöjda skatter leder till en hållbar utveckling. Likt en samling osnytna barnungar som låtits bjäfsa runt alldeles för länge borde de inse att de själva utgör endast en parentes i den totala bilden. De borde tänka på hur mycket folk det finns på jorden just nu och det otroligt naiva i deras eget perspektiv!

Problemet med människans överandvändning av naturens resurser har isället en annan lösning. Det kommer ordnas automatiskt av moder natur genom vågor av massdöd som sänds över mänskligheten. Att det nog kommer bli förfärligt hindrar desvärre inte dess oundviklighet.

Förändringar uppträder alltid genom olika kriser; missväxt, svält, vattenbrist, krig, miljöförstöring, naturkatastrofer, epidemier. Dessa fenomen återkommer ständigt och är de krafter som håller jordens organismers antal i balans med varandra.

Det realistiska man kan göra är att förbereda sig på stundande kriser och försöka mildra konsekvenserna istället av katastrofen som vi redan vet kommer. Det vore att leva i verkligheten. Typiskt nog är det istället de självutnämnda miljökämparnas handlingar som i realiteten har absolut minst betydelse för miljön.